torsdag 19 september 2013

När anfallen tränger sig på

Det kom så fort, lätt molnande värk, som så många gånger förr. Ger de lite tid. Går inte över, tar medicin och lägger mig i sängen för att vila bort smärtan.
Gör för ont att ligga, sitter istället. Börjar bli rastlös av smärtan, efter 10min står jag inte ut längre. Springer på toa, tillbaka till rummet, går inte över, stänger av de jag kollar på.
Skriker av smärta, gråter för att jag är less på detta. Känner värmen komma, sliter av byxorna.
Paniken sätter in, varför funkar inte medicinen. Nålar in naglarna i låren i ett försök att dämpa smärtan, river upp djupa röda märke. Hyperventilerar, vill ringa efter hjälp men väljer att härda ut. Far fram och tillbaka i lägenheten, nära att bryta ihop totalt, känner mig svimfärdig.
Det är varmt, som att feber plötsligt sköljer över mig, sliter av resten av kläderna, tar en till medicin.
Hunden skäller av oro, jag skriker att han ska hålla käften, att jag inte pallar mer, vill dö.
Springer in i duschen, vrider på iskallt vatten och duschar tills huden sticks och domnar bort.
Det bubblar i magen, medicinen börjar verka. I duschen står jag och försiktigt masserar min bortdomna mage och känner hur medicinen löser upp problemet.

Sakta försvinner smärtan, jag stänger sv duschen och sjunker ihop på golvet, utmattad, jag kan andas igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar